Berättarperspektiv

Berättarperspektiv Vem är det som för berättelsen framåt? Det bestämmerberättarperspektivet.

Det finns olika sätt att berätta en historia. Berättarperspektivet handlar om ur vilken synvinkel en läsare får följa berättelsen. En författare kan välja att skriva med till exempel en jagberättare, berättare i tredje person eller en allvetande berättare. Berättarperspektivet avgör hur mycket information läsaren får.

Författaren kan välja mellan alternativen, blanda eller byta perspektiv i olika delar av texten. Ett exempel är romanen I det här trädet (2011) av Katarina Kieri och Per Nilsson. Där löper två berättelser parallellt med varandra. Två olika historier ur två skilda karaktärers perspektiv. Två världar som ibland slingrar ihop sig och huvudkaraktärerna Siri och Jacob stöter ihop. De gånger som Siri och Jakobs möts beskrivs ur bådas synvinklar och vi får veta hur var och en av dem upplevt situationen. Tips! Följ länken för att hitta ett smakprov ur romanen I det här trädet .

Jagberättare Ett sätt att berätta är i jagform. Då skildrar författaren berättelsen enbart från huvudpersonens synvinkel, och det är dennas "röst" som berättar. Vad som händer när huvudpersonen inte är med kan hon eller han inte veta och inte du som läsare heller. Eftersom det är berättaren som ser och hör kan det ge dig en känsla av att det som berättas är sant. Ett exempel kan du läsa i citatet här ur Sandra Beijers roman Det handlar om dig:

Jag är femton år, sju månader och tre dagar första gången vi träffas. Jag står i ett vardagsrum hemma hos någon som heter Erik. Du sitter med en ölburk i knät framför ett svart piano. Du är femton år, med konkav bröstkorg och blanka ögon efter den senaste burken du tömt och kastat mellan stolsbenen. Jag känner dig inte men senare, när vi står i kön till toaletten, ringer din mobil och du svarar på ryska. Du pratar fort utan pauser och jag sneglar mot dig mellan två personer. Fyra timmar senare följer du mig hem.

Sandra Beijer, ur Det handlar om dig (2014). Tips! Följ länken för att hitta ett smakprov ur Det handlar om dig .

Tredje person - hon eller han

Med berättaren i tredje person håller sig författaren ofta neutral till personerna i berättelsen och beskriver dem utan värderingar. Författaren är som en "fluga på väggen" och betraktar och berättar om personernas handlingar, hur de känner sig och hur de tänker. Författaren visar karaktärernas egenskaper genom vad de gör och skriver inte bara att de har vissa egenskaper. Författaren använder alltså sig av gestaltning.

Det finns många böcker som är skrivna i tredje person, till exempel de kända böckerna omHarry Potter av J.K. Rowling (första utkom 1997) och Pojken i randig pyjamas (2007) av John Boyne. Fantasyserien Sagan om is och eld (1996-2011) av George R. R. Martin som blivit tv-serien Game of Thrones är ytterligare ett bra exempel. Den är uppbyggd så att i varje nytt kapitel får du följa handlingen ur en av flera huvudkaraktärers synvinkel. I den femte delen,Drakarnas dans (2011), inleds första kapitlet så här:

Han drack sig över Smala havet. Skeppet var litet och hans hytt ännu mindre, men kaptenen lät honom inte gå upp på däck. Däckets gungande under fötterna fick magen att vända sig, och den eländiga maten smakade ännu värre när han kräktes upp den igen. Men varför skulle han behöva saltat kött, hård ost och bröd fullt av maskar, när han hade vin som kunde livnära honom?

George R. R. Martin, ur Drakarnas dans (2011), i översättning av Louise Thulin, Molle Kanmert Sjölander och Ylva Spångberg. Tips! Följ länken för att hitta ett smakprov ur Drakarnas Dans .

Allvetande berättare

En allvetande berättare beskriver allt utan att vara en del av historien. Berättaren vet allt som händer, vad som har hänt och vad som kommer att hända. Berättaren kliver in i karaktärerna och beskriver vad de tycker, tänker och känner. Det gör att du får en ökad förståelse för varför de agerar som de gör. Beskrivningar av tankar och känslor gör karaktärerna mer komplexaoch det gör att du kan sätta dig in i situationerna på ett sätt som om du själv vore med. Stephen King är allvetande berättare i sin roman Under kupolen (2011). Augustprisade Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande (2013) har också en allvetande berättare:

Ester Nilsson hette en människa. Hon var en poet och essäist med åtta förtätade broschyrer bakom sig vid trettioett. Egensinniga enligt vissa, lekfull enligt andra, de flesta hade aldrig hört hennes namn.

Lena Andersson, ur Egenmäktigt förfarande (2013). Tips! Följ länkarna för att hitta ett smakprov ur Under Kupolen och ett smakprov urEgenmäktigt förfarande .