Upplysningen Sammanfattning
En grundidé under upplysningstiden var att människan var god och förnuftig av naturen. Med det menades att alla människor föddes med dessa förutsättningar och att det var erfarenheter, utbildning och intryck som påverkade kunskapen. Människan var alltså en produkt av miljön och om den ändrades kunde också människan ändras. Människan hade också makten att kunna förändra samhället.
En av upplysningstidens mest kända filosofer var Rousseau (följ länken)som ansåg att folkviljan skulle utgöra grunde för all samhällsmakt. Detta utvecklade bland annat John Locke vars idéer kan utgöra grunde för dagens demokrati såsom; rösträtt, yttrande frihet, rättssäkerhet och religionsfrihet. Före upplysningen trodde man att kungen fick sin makt av gud och var medfödd. Upplysningsidéer menade att de styrande skulle få sin makt av folket, röstning. Locke menade att det fanns vissa medfödda rättigheter som inte borde kränkas bland annat åsikts-, yttrande- och tryckfrihet.
Typiskt för tiden var de vetenskapliga upptäckterna som i sin tur ledde till att det kunde bevisas att jorden inte var universums centrum (Galilei)(följ länken för att läsa mer om Galilei). Isaak Newton bevisade även att naturen styrs av naturvetenskapliga lagar och inte av gud. Detta gjorde att bibeln inte längre sågs som ett uppslagsverk om hur naturen fungerade utan mer om människans förhållande till gud. Upplysningens vetenskapsmän förlitade sig därmed på resultat av experiment istället för på teorier från antika författare. Eftersom Upplysningen handlade om förnuftstro och vetenskaplighet ledde det också till att européerna utvecklade en känsla av överlägsenhet gentemot andra folk. Européerna såg sig som ”kulturfolk” som var mer utvecklade än och därför överlägsna ”naturfolk”.
Empirism & John Locke: Grundläggande tanke är att alla föds som ett blankt papper ”tabula rasa” som i takt med de olika erfarenheterna man gör fylls på. Han menade att människan lär sig saker genom att ”vara med om” olika saker (erfarenheter). När man sedan har varit med om något så använder man sitt förnuft för att ”tolka” händelsen och det leder sedan vidare till kunskap. Detta kallas för empirism.