Ungdomslitteratur

1. Ungdomstiden 

Att få ägna sig åt att vara ung och utveckla sig själv och sina intressen känns självklart för de flesta tonåringar i dag. En del av det är att många böcker, filmer och annan skönlitteratur riktar sig direkt mot gruppen ungdomar. I dag är begreppet ungdomslitteratur vanligt i bokhandeln och på biblioteket. 

Men speciellt utformade berättelser för ungdomar har inte alltid funnits. Förr i tiden gick man inte i skolan utan direkt ut i arbete och in i vuxenvärlden. Det fanns alltså ingen riktig "ungdomstid" och därför utvecklades inte heller någon ungdomskultur. 

När uppstod då idén om ungdomar som en särskild grupp i samhället? Och hur har ungdomskultur och litteratur utvecklats fram till i dag? Svaret på dessa frågor ska du få här. 

1800-talet och idén om ungdomar som grupp 

I de lite mer välbärgade grupperna i samhället så började en ungdomskultur växa fram under 1800-talet. Den var långt ifrån dagens ungdomskultur men ungdomar började att ägna sig lite mer åt fritidssysselsättningar och det började finnas kläder som var typiska för ungdomar. 

Att gå från barn till vuxen 

Den tid som man kan kalla ungdom varade mellan tolv års ålder och till man gifte sig runt 20-25. Det var helt enkelt den tid då pojkar och flickor som kom från rikare hem kunde fortsätta att studera och ägna sig åt att försöka träffa en blivande make eller maka. Man ansågs inte helt vuxen förrän man ingått äktenskap och skaffat sig ett eget boende. 

Tidigare hade ett barn som gick in i tonåren direkt blivit en "liten vuxen". Ofta var det i och med konfirmationen som ett barn gick över in i vuxenvärlden och därmed började använda de kläder som ansågs passande för vuxna. 

Men många ungdomar kom från hem som inte hade ekonomi för att låta barnen studera. De började i stället arbeta som barnflicka, piga eller dräng vid ungefär tolv års ålder. Ungdomsåren betydde alltså för denna grupp ungdomar att man tog anställning på lite olika ställen och ofta gick från att vara beroende av sina föräldrar till att vara beroende av enhusbonde. Samma sak gällde dock för dessa ungdomar; de skulle hitta någon att gifta sig med och skaffa sig ett eget hem samt en mer permanent försörjning innan de ansågs vara fullvärdiga vuxna. 

Hur lång var ungdomstiden? 

Beroende på hur man ser på ungdomstiden kan man alltså anse att den var kort eller lång på 1800-talet. 

Väljer man att se på ungdomstiden som den tid efter tolv års ålder då man inte arbetar så var den för många väldigt kort, endast rikare ungdomar hade möjlighet att ägna sig åt studier och hobbyer. 

Väljer man i stället att se på ungdomstiden som den tid mellan tolv års ålder till då man ansågs vara fullvärdig vuxen, alltså att giftermål ingåtts, så var ungdomstiden lång. En fattig yngling som inte hade råd att gifta sig eller skaffa ett eget torp hade helt enkelt inte den vuxne mannens status i samhället. 

2. Ungdomsböcker på 1800-talet 

Under 1800-talet började litteratur skrivas direkt riktad till ungdomar, genom att barnböckerna började delas in i kategorier utifrån vilka åldrar som boken riktades till. Det berodde på att man för första gången såg ungdomarna som en egen grupp att skriva till. 

Pojkar och flickor 

Böckerna delades också upp mellan pojk- och flickböcker. När det gäller de böcker som var speciellt riktade till pojkar så handlade böckerna oftast om äventyr. Böckerna för flickor skildrade i stället ofta den verkliga vardagen och visade på hur man som flicka borde bete sig. 

Pojkarnas böcker fokuserade alltså ofta på handlingar utanför hemmet i mer exotiska miljöer. Flickornas böcker handlade om personlighetsutveckling och miljön var inom hemmets fyra väggar.

3. Böcker för pojkar

Äventyret

Exempel på böcker som getts ut som äventyrliga ungdomsromaner riktade till pojkar är Robinson Crusoe, Gullivers resor och Huckleberry Finn. De två först nämnda böckerna var från början vuxenböcker som skrevs på 1700-talet. De omarbetades på 1800-talet till ungdomsböcker. Robinson Crusoe (1719) skrevs av Daniel Defoe. Den handlar om en ung man som hamnar på en öde ö efter ett skeppsbrott och måste klara sig själv där i många år. Gullivers resor (1726) skrevs av Jonathan Swift. Den handlar om Gulliver som ger sig ut på resor till fantastiska länder. Bland annat reser han till landet Lilliput där han är stor som en jätte jämfört med invånarna och till jättarnas land där det är han som är pytteliten. Boken var från början en satir som skrevs som en kritik mot 1700-talssamhället. Men detta tonades ner i de omarbetningar som gjordes riktade till barn och ungdomar. Där lyftes i stället de spännande äventyren i fantasifulla miljöer fram.

Huckleberry Finn (1884) skrevs av Mark Twain i slutet av 1800-talet. Den handlar om en pojke som rymmer för att fly från elaka vuxna som behandlar honom illa.

Den unge hjälten

Ofta är den ensamme pojken en riktig hjälte som klarar sig i farliga situationer bland hårdhudade busar i de pojkböcker som skrevs under 1800-talet. Detta gäller till exempel i den kända ungdomsromanen Skattkammarön (1883) av Robert Louis Stevenson. Där hamnar huvudpersonen, Jim Hawkins, på grund av olika omständigheter på en farlig seglats tillsammans med sjörövare för att hitta en stor skatt.

Kampen mellan gott och ont

Precis som i Skattkammarön så handlar också Den siste mohikanen (1826) av James Fenimore Cooper och Röda nejlikan (1905) av Emmuska Orczy om kampen mellan det onda och det goda. Detta tema var mycket vanligt i den här typen av berättelser.

Karaktärernas utveckling De manliga huvudkaraktärerna i dessa tidiga äventyrsböcker förändras inte så mycket genom berättelsen. Deras personligheter och tankar är från början till slut likadana. I modernare äventyrsböcker så brukar den manliga huvudpersonen vara mer som i verkligheten. Det betyder att han kan förändras i boken beroende på vad som händer honom. Flera av de här äldre äventyrsberättelserna har filmatiserats flera gånger. Kanske har du sett någon av dem?

Flickboken som egen genre uppkom i mitten på 1800-talet. Det visade sig att efterfrågan på denna typ av böcker var stor. Många kvinnliga författare kunde försörja sig på att skriva under den här tiden men väldigt många är bortglömda i dag. Några böcker har dock varit så populära och välskrivna att de har levt vidare till våra dagar.

Tidiga flickböcker i Sverige

Ett svenskt exempel på en tidig flickbok är Brudarne (1846) av Wendela Hebbe. Boken utspelar sig på en prästgård i Småland.

Översatta böcker från tyska var också vanligt på den här tiden. En av de mest populära varHeidi av Johanna Spyri som kom ut 1880. Heidi är en flicka som bor med sin farfar i de schweiziska Alperna. Efter att hon är tvungen att lämna honom och det vackra alplandskapet så inser hur mycket hon saknar både sin farfar och naturen.

Inte förrän på 1920-talet blev den svenska flickboken lite vanligare. Dittills hade nästan alla böcker på den svenska marknaden varit översättningar.

Unga kvinnor

Från USA kom den framgångsrika boken Unga kvinnor (1868) av Louisa May Alcott. Den handlar om en syskonskara på fyra flickor som endast lever med sin mamma eftersom fadern strider i det amerikanska inbördeskriget. Alla fyra flickor är väldigt olika som personer och särskilt huvudpersonen Jo bryter mot det vanliga "flickmönstret". Jo vill helst leka och umgås med pojkar och önskar att hon skulle kunna få vara en pojke själv.

Ung och busig ska bli ordentlig dam

Ett tydligt drag i Unga kvinnor och i andra av Alcotts böcker är synen att kvinnan gärna får utbilda sig och vara kunnig, men endast inom hemmets ram. När kvinnan väl gifter sig så bör hon sköta hemmet och stötta sin yrkesarbetande man.

I många äldre flickböcker kan man se just detta mönster; flickor får gärna vara bångstyrigaoch äventyrslystna men så fort de börjar bli äldre ska de förändras till ordentliga damer.

Anne på Grönkulla

Anne på Grönkulla (1908) är en annan känd flickbok skriven av Lucy Maud Montgomery. Anne är en sådan ung flicka som är busig och äventyrlig men ändå snäll, klok och studiemotiverad. Även Anne på Grönkulla följer den rätta vägen till slut; hon utbildar sig till lärarinna och gifter sig med sin stora kärlek Gilbert Blythe.

Kvinnors plats i samhälle och litteratur

1919 fick Sverige kvinnlig rösträtt. Men trots att kvinnan på det sättet fick en bättre ställning i samhället så

fortsatte de flesta flickböckerna att beskriva flickor och vad flickor kan så som de alltid hade gjort. Författarinnan Selma Lagerlöf höll ett tal 1911 på en internationellkvinnokongress. Där sa hon att man inte skulle förlöjliga kvinnor som vill eller måste arbeta utanför hemmet. Men fortfarande på 1930-talet kunde kvinnor bli avskedade från sina arbeten om de gifte sig.

Flickböckerna hjälpte tyvärr inte Lagerlöf i hennes uppmaning för de fortsatte ända fram till 1940-talet att romantisera flickornas roll som fru och husmor.

Källa www.digilär.se