Flugornas herre

En av de mest kända och hyllade – och otäcka – robinsonaderna är romanen Flugornas herre (1954, översatt till svenska 1959). Den skrevs av den brittiske nobelpristagaren William Golding. 

Boken handlar om en grupp unga skolpojkar, mellan sex och tolv år gamla, vars flyg kraschlandat på en öde ö. Alla vuxna ombord har omkommit och pojkarna måste överleva på egen hand. 

I början är de glada för sin frihet men ganska snart blir det konflikter om vem som ska vara ledare. I det följande kaoset blir en av pojkarna dödad. Pojkarnas rädsla för varandra, och för odjuret som de tror finns på ön, är en viktig orsak till att det går så långt. 

I följande citat ur boken börjar den grymma lek som så småningom leder till döden för en av pojkarna. De har varit på grisjakt och berättar uppspelt för varandra hur de huggit med spjuten efter vildgrisen. Robert tar rollen som gris och de andra är jägare. 

Robert grymtade mot honom. Ralph föll in i leken och alla skrattade. I nästa ögonblick stötte alla med spjuten mot Robert som gjorde låtsade utfall. 
     'Bilda ring!' ropade Jack. 
     Ringen rörde sig runt in mot mitten. Robert skrek i låtsad skräck, efter en stund i verklig smärta. 
     'Stopp! Sluta! Ni gör mig illa!' 
     Tjockändan av ett spjut träffade honom i ryggen där han drumlade omkring ibland dem. 
     'Håll i honom!' 
     De fick tag i armar och ben på honom. Ralph rycktes med av en plötslig, grumlig upphetsning, fick tag i Erics spjut och stötte det mot Robert. 
     'Döda honom! Döda honom!' 
     Robert satte plötsligt igång att skrika och kämpa emot med vanvettets styrka. Jack höll honom i håret och svängde med sin kniv. Bakom honom fäktade Roger för att komma intill. Hela tiden hördes ett rituellt mässande, som i sista avsnittet av en dans eller en jakt. 
     'Döda grisen! Skär halsen av’en! Döda grisen! Slå in skallen på’n!'William Golding, ur Flugornas Herre, i översättning av Sonja Bergvall.